Ett Bibliskt förhållningssätt till kristen enhet och ekumenikDel 2: "Bibelns trovärdighet och auktoritet" Alla bibelord är citat från Svenska Folkbibeln där inget annat anges. GT=Gamla Testamentet, NT= Nya Testamentet. Vill du hellre lyssna till detta budskap så kan du göra det via http://bibelfokus.se/ekumenik. På samma sida hittar du även övriga avsnitt. Innehåll
Inledning
Det här är ett tänkvärt ord till alla oss som vill vara trogna Gud och Bibeln. Jag satte därför i förra programmet fokus på vilka sanningar om Jesus som man absolut måste stå på om man är intresserad av kristen enhet. I det här programmet skall jag sätta fokus på Bibelns trovärdighet och auktoritet, och vilken Bibelsyn kristen enhet måste bygga på om det skall vara en enhet efter Guds vilja. Jag kommer även att presentera lite fakta kring Bibelöversättningar och grundtexter. Det är sådant som är nyttigt att känna till när man vill vara Bibeltrogen. Men inledningsvis skall jag även i det här programmet dela lite allmänna tankar om enhet och ekumenik och så skall du få lite information om vad som pågår på den globala arenan. Global enhetssträvan Här kan man fundera över om det vara så, att denna Golden Age, är den antikrists tidsålder som Bibeln förutsagt, och om vilken Bibeln säger att då skall hela världen vara enad under en politik, en ekonomi, en religion och en ledare? Ja, det är inte otroligt eftersom new age-profeterna säger att den som ligger bakom denna Golden Age är ljusbäraren - Lucifer. Det är han som skall upplysa mänskligheten, och under år 2012 skall denna tidsepok av luciferisk enhet bryta in, enligt new age-profeterna. Den som lever då få se om de lyckats förutsäga rätt tidpunkt för vad jag kallar antikrists tidsålder. De tidstecknen Bibeln anger vittnar ju om att den tiden inte är särskilt långt bort. Nåväl, vad skall vi kristna då ta oss till när vi ser allt detta som just nu pågår? Jo, vi skall passa oss oerhört noga för att haka på detta enhetsbygge, detta nya Babels torn, eftersom det är antikrists ande som leder arbetet. Jesus har inte kallat oss kristna till enhetssträvan och sammanslagning. Han har kallat oss att bryta upp och gå ut i världen för att göra alla folk till hans lärjungar. Och det budet gäller in till tidens slut. Jesus har visserligen bett om vår enhet, men det handlar om en inre, osynlig enhet i anden som Gud ordnar med, och den finns ju faktiskt redan. Jesus har alltså redan fått vad han har bett om. Det kunde vi se redan för 2000 år sedan. Sann kristen enhet Även reformatorerna på 1500-talet skilde mellan den synliga och den osynliga församlingen, mellan yttre enhet och en mer fördold enhet. I försvaret av artiklarna VII-VIII i den Augsburgska bekännelsen, kallat den Augsburgska bekännelsens apologi, skrev reformatorerna så här:
Så sann enhet råder inte bara för att man sitter på samma kyrkbänk eller sjunger med i samma psalmer. Inte heller för att man delar samma kristna åsikter och värderingar. Grunden för enhet måste vara en äkta kristen tro. Kristen tro bygger inte på att man har rätt åsikter om Bibelns budskap utan att man överlåter sig själv till ett liv i det som är Bibelns budskap. Då föds den tro som leder till den nödvändiga pånyttfödelsen, där den Helige Ande kan sin boning i vår invärtes människa. Det här är äkta kristen tro och den grund som måste finnas för äkta kristen enhet. Den bygger alltså på att man delar det nya liv med Jesus som man fått genom att överlåta sig till Bibelns hela evangelium. Så enhet har att göra med det inre livet, inte med åsikter eller ett yttre religiöst beteende. Kristen enhet är därför inget vi ta oss själva, den föds fram ur de pånyttföddas inre genom den Helige Ande. Även om nu kristen enhet är av en inre natur, kan den bli synlig i det yttre genom Andens frukter ”för att världen skall tro”. Det inre livet som söker sig utåt Jag såg nyligen i ett församlingsblad här i Alingsås en uppmaning om att "gå in i vårt innersta för att söka Gud". Det är fullständigt felaktigt och mycket farligt att säga så i vår tid. Det är nämligen samma undervisning som inom new age, hinduism och buddhism. Man kallar det att gå den inre vägen. Men det är inte den Bibliska vägen. Vår väg heter Jesus. Han är en konkret, fysisk person. Han är Gud, och vi söker Gud inte i vårt inre. "När ni ber", sa Jesus, "så skall ni säga 'Fader vår som är i himlen' ". Han sa inte "Fader vår som är i vårt inre". Vi som blivit födda på nytt lyfter blicken och händerna mot himlen och talar frimodigt med vår store Pappa. Det är att vara ett Guds barn. Mystiker som Peter Halldorf, Wilfrid Stinissen, K-G Hammar vill uppenbarligen gå den inre vägen, men det är inte Bibelns väg. Jag anser att de tappar bort barnaskapet hos Gud. Och här måste vi reagera när kristna ledare säger saker som leder in på villovägar. Fråga var i Bibeln de hittar tydligt stöd för att gå in i oss själva för att söka Gud. Vad som finns i vårt innersta sa Jesus klart och tydligt. Vi kan läsa om detta i Markusevangeliets kapitel 7, vers 21-23:
Jag har blivit övertygad om en sak, och det är att när man söker sig in i sitt innersta för att hitta Gud, kommer man att närma sig new age, hinduism och buddhism allt mer. Det är den enheten man hittar utmed den inre vägen. Äktenskapsbrott är en av de synder som finns i vårt innersta, enligt Jesus, och äktenskapsbrott gentemot Gud är precis vad den inre vägen leder till. Den leder till olydnad mot Guds ord. Den leder till att man vänsterprasslar med österlandets tankesätt. Den leder till avguderi och självförgudning. Det här ser vi tyvärr bland kristna mystiker som Peter Halldorf som skriver t.ex. så här i en av sina böcker:
Det stämmer ju inte med de Jesu ord som vi precis läste. Och Wilfrid Stinisen säger på motsvarande sätt men går möjligen något längre i villfarelsen:
Detta är inte Biblisk undervisning utan gnosticism och hinduism. Att Gud sedan tar sin boning i en pånyttfödd kristen, genom sin Helige Ande, det är en annan sak. Det innebär inte att du blir gudomlig i ditt inre. Adams natur finns kvar där under hela din jordevandring. Men det innebär ett utflöde som Gud står för, och som man kan gå i förberedda gärningar med. Vårt ansvar
Lägger vi ihop detta ord med det som aposteln Paulus skrev i sitt brev till Galaterna kapitel 1, vers 9 så får vi får vi en bra grundinställning när det gäller strävan efter kristen enhet. Där står det:
Det finns alltså ett frälsande budskap som vi inte får göra avsteg ifrån. Gör vi det så vill Gud sänka oss i havet med en tyngd om halsen. Så allvarligt ser Gud på om vi förvränger budskapet eftersom människor då riskerar att gå förlorade för evigt. Och var hittar vi då detta frälsande budskap som vi inte får förvränga det minsta? Jo, i Bibeln! Så vårt förhållande till Bibeln är alltså A och O när det gäller frälsningen och då även när det gäller enhet och ekumenik med andra kristna. Vi kan inte kompromissa bort en enda prick i Bibeln för enhetens skull. Då kan vi förstå att enhet inte heller kan byggas på andliga erfarenheter eller andliga manifestationer. Inte heller på mission. Om vi bara såg till detta så skulle vi kunna ha enhet med alla religioner och sekter. Tungotal, helande, andliga upplevelser och mission är något som förekommer i många religioner och ockulta sammanhang. Mirakler och mission är med andra ord inget unikt för den kristna tron. Så enhet kan bara byggas på att man helt och fullt överlåtit sig åt det frälsande och förvandlande budskapet som Bibeln ger oss och att man varken lagt till eller tagit bort den minsta prick från detta budskap. Paulus sa t.o.m. att vi skall dra bort från dem som har ett annat budskap än det som apostlarna presenterade. Hur skall vi då kunna navigera rätt och begripa vad som är rätt och fel? Jo, vi har inget annat val än att rota oss djupt i Bibeln. Vi måste söka Sanningen i Bibeln. Och då måste vi också söka sanningen om Bibeln. Att närma sig Bibeln Om man kritiskt närmar sig den mycket märkliga bok som ju Bibeln faktiskt är, så skall man ha det i åtanke att Bibeln genom alla år inspirerat och hjälp miljontals människor. Det är ett faktum som man inte kommer ifrån. Judarna hade för länge sedan gått under som folk om de inte hade fått tröst och vägledning från de urgamla skrifterna. På samma sätt har Bibelns budskap räddat miljontals människor från ett liv i förnedring med droger, prostitution, kriminalitet, självmordstankar m.m. Bibeln har gett tusentals människor inspiration, kraft och offervilja att ge sig ut i världen för att helt osjälviskt hjälpa nödlidande människor från svält, sjukdomar, andligt mörker och katastrofer. Den har varit inspirationskälla till mängder av musikstycken, konstverk, teater och filmer. Det finns med andra ord ingen motsvarighet till Bibeln. Den har genom alla år fått betyda så oerhört mycket positivt för mänskligheten. Om du som läser detta nu säger till dig själv: "men tänk på alla korståg och allt dömande då?" Då skall vi minnas ett av Bibelns viktigaste bud: "det du vill att andra skall göra mot dig, skall du också göra för dem." Sådan ondska som du tänker på är inte frukt av Bibeln, det är frukt av kyrkopolitik och religionskrig, och det är i sin tur frukt av makt- och pengabegär. Det är något helt annat. Bibeln är Guds Ord, allt är inspirerat av Honom
Paulus säger samma sak om GT i sitt andra brev till Timoteus i kapitel 3, vers:
Aposteln Petrus skrev så här i sitt andra brev, kapitel 1, vers 20-21:
Jesus framställde Bibelns auktoritet väldigt klart i orden i Matteusevangeliets kapitel 5, vers 18-19:
Starkare än så här kan man väl knappast uttrycka Bibelns auktoritet. Det Jesus faktiskt säger med de här orden är att hans efterföljare skall vara bokstavstrogna. Inget kan räknas bort. Tron skall omfatta varenda prick i hela Bibeln! Bibelns vittnar om sig själv Gud befallde redan Mose att nerteckna allt som skedde i hans tid. Alla de mäktiga gärningar som Gud lät ske med det judiska folket och deras fäder blev alltså nertecknade för vår skull och ansågs redan från början som Guds Ord och heliga skrifter. Profeterna i Gamla testamentet talade ord från Gud. De inledde ofta med orden "Så säger Herren..." eller "Herrens Ord kom till mig...". Tilltal som dessa förekommer bortåt 4000 gånger i Gamla testamentet. Dessa ord nertecknades också och sammanställdes för att vara Guds Ord i alla tider till dem som uppriktigt söker Gud och hans vilja. Sedan har vi alla brev som aposteln Paulus skrev. Den första församlingens ledare, Petrus, jämställde Paulus brev med Gamla testamentets texter. Det kan man faktiskt utläsa ur 2 Petrusbrevet 3:15-16:
Petrus liksom jämställde Paulus brev med GT:s texter när han sa "de övriga Skrifterna". Paulus texter ansågs alltså vara Guds Ord som blivit överlämnat åt Guds folk för alla tider. Paulus själv bekräftar dessutom evangeliernas vittnesbörd i sina brev. Alla dessa nytestamentliga texter lades av den unga kyrkan till Gamla testamentets texter eftersom de gav profetiskt ljus över de gamla texterna. Så när GT och NT kopplades ihop framträdde Jesus Kristus som det centrala budskapet även i GT, ett budskap som hade varit fördolt för de flesta under tiden före Kristus. En gammal och klok formulering om Bibeln lyder så här: "Nya testamentet är dolt i det Gamla, och Gamla testamentet är uppenbarat i det Nya". Att GT profeterade om Jesus bekräftas t.o.m. av en del ateistiska filosofer. En sådan är den tyske filosofen Athur Drews, som har sagt att "evangeliernas författare har uppdiktat sina berättelser om Jesus utifrån idéer som de hämtat ur GT". I och med det säger ju sådana filosofer indirekt, att en så fantastisk berättelse som den om Jesus Kristus, kan man inte hitta på själv, den måste komma från GT. Så t.o.m. ateister kan se Jesus i GT i ljuset av NT! Och det ger väl också en tyngd åt Bibelns ord, tycker du inte det? Bibelns berättelser är alltså så fantastiska, att det inte kan vara människor som hittat på dem, allt måste ha kommit från Gud! Bibeln hade rätt Sedan har vi en mängd profetior som handlar om det judiska folkets öde. Här har Bibeln förutsagt att de skulle föras bort till fångenskap i Babylon och sedan föras tillbaka till Israel, vilket ju skedde. Sedan har Bibeln förutsagt att Jerusalem skulle ödeläggas och att judarna skulle fördrivas ut till jordens yttersta hörn, vilket ju också skett. Att Israel nu återuppstått som nation på samma plats som tidigare, och att judarna flyttar tillbaka dit i stora skaror är också förutsagt av Bibeln. Så det finns ingen anledning att betvivla Bibelns auktoritet och träffsäkerhet. Nu återstår bara en liten mängd profetior som även de skall gå i uppfyllelse, och det finns då ingen anledning att tro att Bibeln kommer att missta sig här. På det här sättet skiljer sig också Bibeln från alla andra böcker på jorden. Ingen annan bok är så full av profetior. Ingen annan bok förutsäger historiska skeenden med den skärpa, tydlighet och träffsäkerhet som Bibeln har gjort och gör. Vad är orsaken till det? Jo, Bibeln är Guds ord! Bibeln och arkeologin Grundtexter och Bibelöversättningar Fram mot slutet av 1700-talet nådde det som man kallar Upplysningstiden sin höjdpunkt. Under denna tid inrättade vetenskapsmännen helt nya principer, eller ett axiom skulle vi kunna säga, utefter vilket all vetenskap skulle arbeta fortsättningsvis. Det axiom som man valde att arbeta utifrån, var det att inget kan ha övernaturliga förklaringar. Inga under kan ske. Någon Gud finns inte. Allting måste förklaras inomvärldsligt och naturalistiskt. Självklart hade man inga vetenskapliga grunder för att detta axiom. Det var helt enkelt ett ställningstagande som var ett resultat av den revolutionära upplysningstiden. Det här axiomet kom så småningom att tränga sig in även på de teologiska institutionerna. Man blev då tvungen att antingen förkasta det övernaturliga elementet i Bibeln eller att komma på kollisionskurs med den övriga vetenskapen. Man valde det förra vilket fick stora konsekvenser för de olika Bibelöversättningar som senare producerades världen över. Den nya tidens teologer började helt sonika lägga dimridåer över sådant som hade övernaturliga förklaringar i Bibeln. Det handlar om grundsanningar som Jesu gudom, jungfrufödseln, Jesu uppståndelse, profetians funktion i Bibeln, gudomlig inspiration och andra under. Fram till slutet av 1800-talet var det rätt så mycket frid och fröjd med Bibeln och de översättningar som man hade i olika länder. Men det var vid denna tid som den s.k. bibelkritiken började få allt mer att säga till om på de teologiska institutionerna runt om i världen. År 1881 gav de två engelsmännen Brooke Foss Westcott och Fenton John Anthony Hort ut en helt ny version av en grekisk grundtext till Nya Testamentet. Denna version kallas för The New Testament in the Original Greek. Detta är alltså en grundtext till NT som sammanställts utifrån Westcotts och Horts tycke och smak. Vad som är viktigt att känna till om dessa herrar och deras grundtext är flera saker: dels är den baserad på ett väldigt litet antal grekiska originalmanuskript, och dels anses dessa manuskript av många Bibelforskare vara mycket bristfälliga och missvisande. Dom innehåller en mängd rena felaktigheter. Varför just dessa manuskript föll Westcott och Hort i smaken berodde på att de tillhörde den bibelkritiska gruppen av teologer, och då passade det med bristfälliga manuskript. Det är dokumenterat att både Westcott och Hort t.ex. inte trodde på Jesu gudom. Båda förnekade att Jesu död på korset hade någon särskild betydelse för mänskligheten. Dom förnekade att Bibeln skulle vara ofelbar och det är också dokumenterat att i vart fall Hort oreserverat trodde på utvecklingsläran. Deras karaktär fick så klart inverkan på hurdan teologin i deras grundtext blev. Ord byttes ut, lades till eller togs bort, helt efter deras egna teologiska övertygelse. Att båda var medlemmar i ett s.k. ande-sällskap, vad vi idag skulle kalla ett spiritistiskt sällskap, kanske också kan förklara en del. En av de mest aktade protestantiska teologerna i början av 1900-talet var tysken Adolf von Harnack. Ett citat från hans kända bok Kristendomens väsen avslöjar den liberalisering av det kristna budskapet som hade börjat omfatta många teologer redan vid denna tid.
Den välkände svenske ärkebiskopen Nathan Söderblom var en stor beundrare av Adolf von Harnack och skrev också förordet i den svenska översättningen av boken som jag hämtat citatet från. När nu det här programmet i grunden handlar om enhet och ekumenik, så nämner jag detta eftersom Nathan Söderblom var en av ekumenikens stora vägröjare i början av 1900-talet. Och som du då förstår ligger det mycket i vad David Hedegård senare skrev:
Hur har då alla dessa saker påverkat de bibelöversättningar som vi har i Sverige? Jo, fram till slutet av 1800-talet var NT i våra Biblar översatt utifrån en helt annan grundtext än Westcotts och Horts, och det var den s.k. majoritetstexten, även kallad den bysantinska texten. Den är baserad på 90% av alla kända grekiska manuskript som finns till NT. Majoritetstexten anses ha använts av de allra första kristna och fram till våra dagar. Den ortodoxa kyrkan använder denna grundtext än idag. Men i Sverige växlade man i och med 1917 års översättning över till Westcotts och Horts grundtext, och i och med det började många av Bibelns grundsanningar allt mer läggas bakom dimridåer. Det som framför allt fördunklats är Jesu gudom. Bibeln från 1917, Svenska Folkbibeln och Bibel 2000 utgår alltså alla direkt eller indirekt från Westcott och Horts grekiska grundtext. Det här är inte bra som du kan förstå. Men det finns ljus i mörkret. Svenska Folkbibelns översättare är levande kristna och de har varit medvetna om detta problem, därför följer de i flera fall majoritetstexten när det gäller Folkbibelns NT. Man får även flera vägledande fotnoter i Folkbibeln, så den översättningen vill jag varmt rekommendera. Sedan finns ett mycket seriöst och intressant pågående projekt i Sverige som kallas för Reformationsbibeln. Det är en grupp levande kristna som axlat uppgiften att modernisera Karl den XII:s Bibel till modern svenska. Och man är redan klar med NT vilket går att beställa via deras hemsida eller Libris bokhandel. Reformationsbibeln heter denna översättning kort och gott. Deras adress på Internet är www.bibel.se. Där finns hela NT att ladda hem och även hela 1:a och 2:a Moseboken. Det är så långt man kommit med moderniseringen. Hur förhåller det sig då med den vitt spridda Bibel 2000? Ja, det är svårt att tro att alla översättarna har varit levande kristna. Hela gruppen tillsattes av den dåvarande socialdemokratiska regeringens kulturdepartement, och översättningsarbetet var formellt sett en statlig utredning. Studerar man noga skillnaderna mellan Bibel 2000 och våra äldre översättningar och Svenska Folkbibeln så står det klart att man i Bibel 2000 medvetet försökt fördunkla främst fyra saker:
Jag skall ge dig några tydliga exempel på Bibelord som belyser detta förhållande. Och då skall du veta att det finns mängder med fler exempel, och värst kanske fotnoterna i Bibel 2000 är. Men dom tar jag inte upp idag. Jesu gudom I Bibel 2000 ser man hur översättarna genom att lägga till ett ord gör Jesu gudom mer diffus. Där står det: "…som han har vunnit åt sig med sin sons blod." Ordet "son" finns inte i grundtexten. Rätt översättning skall vara "som Gud köpt åt sig med sitt eget blod". Det gör att man kan se att Gud och Jesus är ett. Messianska profetior I Bibel 2000 står det överraskande: "Händer och fötter är skrumpnade"(!). I den hebreiska grundtexten finns inget som kan leda tanken till att händer och fötter skulle vara skrumpnade. Varför har man då valt denna översättning? Jag tycker det är en uppenbar mörkläggning av det profetiska ordet. Löftet om försoningen I Bibel 2000 står det däremot: "… När era synder är scharlakansröda, kan de då bli vita som snö? När de är röda som purpur, kan de då bli vita som ull?" Här är inget löfte som du ser, utan bara frågetecken. Jungfrufödseln I Bibel 2000 står det däremot: "… Den unga kvinnan är havande och skall föda en son,...". Genom att skriva "är" försvinner förutsägelsen och genom att skriva "den unga kvinnan" trollar man i Bibel 2000 bort undret om att en jungfru skulle bli havande. Judarnas utkorelse I Bibel 2000 står det: "Och alla folk på jorden skall önska sig den välsignelse som du har fått." Här framskymtar minsann ingen utkorelse! När det gäller den här liberaliseringen, eller korruptionen av det kristna budskapet, säger David Hedegård i sin bok Ekumenismen och Bibeln att det här inte handlar om en ny tolkning av Bibeln, det handlar om en helt ny religion. De nya "sanningar" som dessa teologer fört fram är så långt ifrån Bibelns kärnbudskap, att man inte längre kan säga att det handlar om kristen tro. Man skall istället gruppera ihop dessa teologer och deras undervisning med Islam, Hinduism, Buddhism enligt David Hedegård. Detta skrev han redan i början av 1950-talet. Det är verkligen något att fundera över när det gäller enhet och ekumenik i vår än mer vilseledda tid! Avslutning /Lennart Sidans adress: http://media.bibelfokus.se/docs/ekumenik_2.html |